This post has to be written at least partially in Swedish since I think the key words don't even excist in the American dictionary. But before I start I'll tell you a little about why this is on my mind.
I've had some nice conversations with friends and family from Sweden the last couple of weeks, friends I haven't talked to in years that all in a way or another touch the same subject.
The hardship, difficulty and depressing mind of a Swede. And here's when I have to say goodbuy to all the English readers.... sorry!
Svåra, ångestfyllda Svenskar....
På den tiden jag var involverad i frikyrkliga aktiviteter hörde man ofta från besökande predikanter om det hårda andliga klimatet i Sverige. Knepigt nog förstod jag aldrig riktigt det, utan kände istället nån slags bakvänd stolthet över att vara svår och djup...
Under året har jag sett två svenska filmer som fått massor med ros från kritikerna. Filmer som säger på baksidan att de ska vara såååå roliga, så underbart beskrivade och jag känner inget utom ångest när jag genomlider filmerna. Vari det roliga eller komiska ligger ser jag aldrig.
Nu förstår jag... jag är inte tillräckligt svår och jag har inte ångest längre... kanske för att inga av dessa ord ens går att översätta till engelska?
Folk undrar om jag längtar till Sverige.
Det beror på,
Vad som får mig längta till Sverige:
-svensk sommar,
-ett litet torp vid en sjö,
-svensk skärgård,
-Astrid Lindgren filmer,
Vad som får mig att inte längta:
-byrokratin
-lagomheten
-radhus
-minnet av ensamheten
Vilket för mig in på min sista tanke.
Min käre man säger alltid att svenska män är antingen blinda och döva eller bara korkade.
Innan alla män rusar efter honom i ett försök att försvara sitt rykte ska jag förklara varför han säger så.
Jag var över 30 när vi träffades och hade aldrig haft ett ”riktigt” förhållade. Jag visste att jag var både tjock och ful, och hade full förståelse för att ingen fann mig attraktiv nog att vilja spendera någon avsevärd tid i mitt sällskap.
Så jag försvarade mina manliga landsmän när min man tackade Gud för alla blinda, döva och korkade svenskar som inte hade ”tagit” mig än. (han är för söt min man!).
Men nu har jag både släkt, vänner och bekanta som är över 30 och varken fula eller tjocka utan tvärtom attraktiva, roliga, men fortfarande singlar.
Den gemensamma nämnaren för alla dessa trevliga och vackra kvinnor?
De rör sig i frikyrkliga kretsar.
Låt oss fundera på det över helgen....
Är det något fundamentalt fel på svenska frikyrkliga män? Ser de sämre? Hör de sämre eller är de bara mer korkade än den icke religiösa mannen?
Min man vågar påstå att så är fallet...
Mina mycket attraktiva och trevliga men ensamma släktingar och vänner är också tydliga tecken på att så är fallet...
You go Girls
2009 will be your year!
Come on over here and we hook you up with a wonderful man.
All signs show that the problems with vision, hearing and the lack of mental clarity the Swedish Christian men suffer from, have yet not hit the American Christian man .
No comments:
Post a Comment