Läser med förfäran och en känsla av overklighet Aftonbladets artikel "De tvingas sitta bredvid SD: Det var min mardröm" (http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article7892756.ab?sms_ss=facebook&at_xt=4ca998e3993ec068%2C0) och finner inte ord.
Ett ögonblick tänker jag, varför ens besvära sig?, låt sandlåderegimen ha sin gång och låt Sverige rivas, kanske vi kan bygga ett nytt "hus" i ruinerna om några årtionden.
Men jag vet genom min älskilingsförfattare Astrid Lindgren,att om man inte gör det man måste är man bara en liten lort, och det vill jag inte vara. Dessutom är jag alldeles för kär i, och stolt över mitt hemland för att låta henne gå i stöpet.
Så jag lyfter på hatten och önskar kraft, ork, mod och en stor skopa jävlaranamma för dig och dina partikamrater att stå rakryggade i denna media- och ettablissemangstyrda rasism mot "oliktänkande". Förhoppningsvis kommer jag hem till Sverige om ett år eller så, och kan då snabbt inställa mig i ledet och hjälpa till, att skuldra mot skuldra med dig och alla andra med furnuftet fortfarade i behåll, hålla upp det fallfärdiga ruckel Sverige tillåtits förfalla till.
